Dåligt
Jag hade ingen bra vecka förra veckan. Jag hade ju en riktigt hemsk dag då jag åt massor. Sedan gick det bättre, men jag kan inte säga att jag åt bra. Eller maten var väl ok, det var ju allt det emellan...
Och ingen motion heller. Jag förstod ju vad resultatet skulle bli. Och visst... Jag blev ledsen när jag såg mitt resultat, men jag visste ju vems fel det var. +1,2 kg blev det... :( Jag får väl vara glad att jag inte gick upp hela min viktminskning från förra veckan.
Nu ska jag sköta mig klockrent mån-tor. Jag måste det för på fredag åker jag och sambon till Stockholm för att fira hans födelsedag. Då ska jag bara njuta... Så om jag sköter mig riktigt bra under veckan så kan jag slappna av med bättre samvete till helgen.
Tack!
Det går däremot lättare att skriva det i bloggen. Och bara det att skriva ner det, gör att jag har lättare att bearbeta det. Att man sedan dessutom får stöd av andra gulliga bloggare gör det ju ÄNNU lättare att bearbeta jobbiga saker.
Så jag bugar och bockar och tackar för stödet!
Kramis på er alla!
Gårdagen
Mitt stora stora problem är att jag ibland bara vräker i mig allt jag kan hitta. Ett tag efter middagen började det. Jag kunde inte sluta äta. I ca 2 timmar åt jag konstant. Jag kan inte ens skriva upp vad jag har ätit för jag kommer inte ihåg det.
Det slutade med att jag låg i sängen och mådde så dåligt. Både psykiskt och fysiskt. Jag var riktigt ledsen över att jag totalt misslyckades med att sköta mig. Jag tänkte att jag ger upp. Jag äter allt jag vill ha; godis, fika, glass, fet mat, massa mackor osv osv. Det spelar ingen roll om jag sköter mig, jag förstör det ju ändå sen med att råka ut för ett totalt frosseri.
Inatt har jag legat vaken nästan hela natten. Jag vet att jag har det här problemet. Jag vet oxå att om jag inte tänker på vad jag äter så blir det väldigt onyttigt. Dessutom vet jag att jag har gått upp 10 kg under de senaste två åren och jag vill inte att det blir mer.
Så inatt kom jag fram till att det är väl det här jag måste lära mig under min viktnedgång. Att stå emot när begäret sätter in. Under tiden man lär sig saker så finns risken att man gör fel. Och sina fel får man helt enkelt lära sig av. Jag vet inget annat sätt.
Det jag har kommit fram till inatt är i alla fall att jag inte ska ge upp. Gör jag det väger jag snart över 100 igen. (Jag vägde så mycket när jag började med VV för 5 år sedan). Det finns de som trivs att vara stora, jag är inte en av dem. Jag har verkligen blommat när jag minskade i vikt och jag tänker inte bli den där stora, trötta, deprimerade Jenny igen.
Så även om jag inte har cyklat idag till jobbet (var för trött efter att ha varit vaken nästan hela natten), så betyder inte det att jag har slutat motionera och slutat äta rätt. Nya tag från idag!
Motion
Idag har jag inget inbokat som jag måste göra. Så idag ska jag springa. Regn eller inte, ut ska jag. För jag känner mig själv så pass bra att jag vet att snart är lusten borta. Så fort jag börjar skjuta på saker så blir det tillslut att jag inte gör dem alls...
Därför ska den här fröken ut ikväll. Jag är ju fortfarande inne i min "inkörningsperiod" och springer bara 20 min åt gången. Herregud. Det kan man väl offra.
Suck...
Men, jag har fortfarande inte gett upp. Idag är en ny dag. Ny dag = nya tag! Hittills har det gått bra... Men det är ju kvällen som är värst...
Men jag vill, jag vill, jag vill klara det. Och jag ska inte ge upp även fast jag faller i groparna...
Första helgen
En annan bloggare, Hallonpajen, skrev i ett inlägg att det blir lite svårare nu när det blir helg. Och jag håller med henne. Det är sååååå himla lätt att falla i fällan när det är helg och alla andra hemma äter godsaker av alla de möjliga sorter.
Nu kommer min första helg sedan jag bestämde mig på riktigt att ta itu med vikten. Jag är ungefär 3000% säker på att jag har bestämt mig för att klara det här. Jag har beställt morötter och gurka med mager dipp till ikväll. Morgonkvällens snacks blir jordgubbar. Kan hända att det blir något vinglas, men det vet jag inte än.
Hur som helst, så känner jag mig bestämd att klara det här. Men ärligt talat så är jag ganska nervös att jag inte ska klara det. Jag vet ju hur jag är, och jag faller dit ibland. Och när jag faller, faller jag hårt...
Men, nu ska jag inte rita fan på väggen, utan jag ska kämpa. Kämpa för allt vad jag är värd...
Hår-kväll...
Skynda hem och slänga i hennes avfärgning. När det var gjort var det bara att sätta igång med maten. Den hungriga sonen stressade på. När maten var klar sattes andra delen av avfärgningen in. Dags att äta.
Efter maten; skynda att städa undan medan flickan går och sköljer håret. Dags att sätta igång med bakningen som sambon ska ha med till jobbet. Falsk äppelkaka, går fort och är enkelt.
Bakningen klar och dags för mig att sätta sig på stolen så flickan får sätta i färgen i mitt hår. När det är klart så är det in med färgen i flickans hår. Dags att skölja ur färgen ur mitt, torka och styla till håret så att man ser hur det blev.
Efter det, flickans tur och samma procedur med att torka och blåsa håret. Fixar klart matbacken under tiden. Kollar in sonen som har datadygn. Han lever...
Upptäcker att klockan är 21.30. Det här med att hinna ut och jogga är bara att glömma. Skulle jag springa nu skulle jag bli så pigg och det skulle ta riktigt länge innan jag kan somna. Det innebär att jag är fruktansvärt trött imorgon... Väljer att sätta mig framför datorn istället.
Ska nog gå isäng snart. Istället för en motions-kväll blev det en hår-kväll och umgänge med tonårsdottern. Inte dumt alls... :)
KRAMIS
Välkommen till min blogg!
Jag har länge funderat på hur jag ska hålla koll på vad jag äter och hur jag rör på mig. Jag har en almanacka där jag skriver upp vad jag äter till middag, allt onyttigt jag stoppar i mig och hur jag dagligen rör mig.
Men det räcker inte. Nu vill jag gå ner i vikt en gång för alla och då vill jag skriva upp exakt vad jag äter under hela dagen. Jag vill kunna lägga in recept så att jag kommer ihåg om jag lagar något nytt och gott. Jag vill kunna skriva av mig om det är något som är jobbigt eller något som är riktigt kul.
Jag orkar inte heller gå omkring med en stor anteckningsbok för att hålla reda på allt. Men då insåg jag att internet finns ju nästan var som helst. Om jag skapar en blogg, så kan jag skriva där. Och jag har tillgång till det nästan vars jag än befinner mig...
Tycker att idén låter bra. Nu börjar jag och hoppas att jag kan fullfölja min idé!
KRAMIS
